Åren 1999-2002 var du en del av mej, U.
Jag älskade dej å' avgudade marken du gick på.
Allt var underbart och livet lekte.

...Vinden är kall och hård. Drar rispor i mitt hjärta när jag vandrar i skymningen..
Djupa sår <<ärren kommer att stanna kvar>> känner hur pulsen dunkar..
..Ingen har sårat mig så mycket som du,ingen verkade bry sig mindre..
..Du var ju mitt allt, nu är du inget..
...Ser dig ibland och samma sår börjar blöda <<ärret finns kvar>>, men känner inget..
...Var det värt allt dethär??
...Vissa drömmar finns förevigt.
- det finns ögonblick som aldrig upphör.
...Vissa dagar går solen aldrig ner.
- den skiner i dina ögon.
- drömmar går i kras.

- om solen inte går ner, finns inte heller evigheten..

Glömmer aldrig dej, U.